Beskrivning
SoHo, förkortning av South of Houston Street, är stadsdelen på Manhattan som sträcker sig ungefär från Houston Street till Canal Street, mellan West Broadway och Lafayette Street. Idag är den känd för modeboutiquer, konstgallerier, caféer och restauranger, allt i några av stadens vackraste byggnader från 1800-talet.
Det första att titta på är arkitekturen. Gjutjärnsfasaderna är det som gör SoHo särskilt: på 1800-talet klädde köpmännen sina magasin och butiker i kolonner och bågar gjutna i gjuterier, ofta målade för att likna sten, med höga fönster som fyllde våningarna med ljus.
Omkring 250 gjutjärnsbyggnader finns i New York City, och de flesta ligger här, i SoHo-Cast Iron Historic District.
Gå längs Broadway, Greene Street och de andra tvärgatorna för att se dem. Titta mellan butikerna på loftfönstren, de utsmyckade taklisterna och de gamla lastkajerna, och missa inte sidogatorna, som fortfarande är belagda med belgiska gatstenar.
Butikerna sträcker sig från trendiga lyxboutiquer till de stora internationella kedjorna, och på helgerna är trottoarerna fulla. Konstgallerierna som gav området dess rykte har mest försvunnit, men några finns kvar, och konstnärernas loft på övervåningarna formar fortfarande stilen.
På 1950-talet var SoHo "Hell's Hundred Acres": sweatshops och små fabriker om dagen, öde gator om natten. Robert Moses ville dra en upphöjd motorväg rakt genom området, Lower Manhattan Expressway.
Bevarandeförespråkare, bland dem Jane Jacobs, och konstnärerna som bodde där stoppade motorvägen. Konstnärerna hade kommit för de enorma, billiga loftarna och bodde i dem olagligt, tills staden 1971 lät certifierade konstnärer bo där de arbetade.
Sedan kom gallerierna, sedan butikerna, sedan pengarna: "SoHo-effekten" blev ett begrepp för gentrifiering. I mitten av 1990-talet flyttade många gallerier till Chelsea, och butikerna tog över. Längs Broadway hade stora marmorbutiker stått sedan mitten av 1800-talet: Lord & Taylor och Tiffany & Company öppnade här.
Det första att titta på är arkitekturen. Gjutjärnsfasaderna är det som gör SoHo särskilt: på 1800-talet klädde köpmännen sina magasin och butiker i kolonner och bågar gjutna i gjuterier, ofta målade för att likna sten, med höga fönster som fyllde våningarna med ljus.
Omkring 250 gjutjärnsbyggnader finns i New York City, och de flesta ligger här, i SoHo-Cast Iron Historic District.
Gå längs Broadway, Greene Street och de andra tvärgatorna för att se dem. Titta mellan butikerna på loftfönstren, de utsmyckade taklisterna och de gamla lastkajerna, och missa inte sidogatorna, som fortfarande är belagda med belgiska gatstenar.
Butikerna sträcker sig från trendiga lyxboutiquer till de stora internationella kedjorna, och på helgerna är trottoarerna fulla. Konstgallerierna som gav området dess rykte har mest försvunnit, men några finns kvar, och konstnärernas loft på övervåningarna formar fortfarande stilen.
På 1950-talet var SoHo "Hell's Hundred Acres": sweatshops och små fabriker om dagen, öde gator om natten. Robert Moses ville dra en upphöjd motorväg rakt genom området, Lower Manhattan Expressway.
Bevarandeförespråkare, bland dem Jane Jacobs, och konstnärerna som bodde där stoppade motorvägen. Konstnärerna hade kommit för de enorma, billiga loftarna och bodde i dem olagligt, tills staden 1971 lät certifierade konstnärer bo där de arbetade.
Sedan kom gallerierna, sedan butikerna, sedan pengarna: "SoHo-effekten" blev ett begrepp för gentrifiering. I mitten av 1990-talet flyttade många gallerier till Chelsea, och butikerna tog över. Längs Broadway hade stora marmorbutiker stått sedan mitten av 1800-talet: Lord & Taylor och Tiffany & Company öppnade här.