Beskrivning
Greenwich Village är stadsdelen på Manhattan väster om Broadway och söder om 14th Street, med Washington Square Park och New York University i centrum: slingrande gränder, tegelradhus, små teatrar, jazz- och folkklubbar, caféer och träd. Lokalbefolkningen säger helt enkelt "the Village".
Börja vid Washington Square Park, stadsdelens vardagsrum, med sin fontän, sina schackspelare och gatumusikanter. Strosa sedan i den västra delen, där gatorna har namn och slingrar sig: Bleecker Street, Christopher Street, Greenwich Avenue och Jefferson Market Courthouse, som medborgare räddade på 1960-talet och som nu är ett bibliotek.
Musik och teater finns överallt. Klubbnamn från folkboomen på 1960-talet, bland dem Cafe Wha? och The Bitter End, finns kvar på kartan, och Cherry Lane Playhouse har satt upp pjäser sedan 1924. På Christopher Street ligger Stonewall Inn, ett National Historic Landmark.
Titta bara på gatuskyltarna: stadsdelen föddes som en liten by på landet, Groenwijck för holländarna, och behöll sina slingrande gränder när resten av Manhattan lades i ett rutnät. Här har gatorna namn, inte nummer, och West 4th Street lyckas till och med korsa West 10th.
1917 klättrade Marcel Duchamp och några vänner upp på Washington Square Arch, släppte upp ballonger och utropade "The Independent Republic of Greenwich Village". Det var ett skämt. Men i ett sekel levde den här stadsdelen verkligen efter egna regler.
Konstnärer, författare och rebeller gjorde den till Amerikas bohemhuvudstad. Beatgenerationen samlades här, sedan folkscenen: Bob Dylan fotograferades på Jones Street till omslaget på The Freewheelin' Bob Dylan. 1969 satte kravallerna vid Stonewall igång den moderna rörelsen för homosexuellas rättigheter.
När stadsplanerare ville riva gamla kvarter hävdade Jane Jacobs att Village var förebilden för en levande stad. Många av dess italiensk-amerikanska familjer kom från Neapel och Sicilien och har fortfarande sina bagerier kring Bleecker och Carmine Street.
Börja vid Washington Square Park, stadsdelens vardagsrum, med sin fontän, sina schackspelare och gatumusikanter. Strosa sedan i den västra delen, där gatorna har namn och slingrar sig: Bleecker Street, Christopher Street, Greenwich Avenue och Jefferson Market Courthouse, som medborgare räddade på 1960-talet och som nu är ett bibliotek.
Musik och teater finns överallt. Klubbnamn från folkboomen på 1960-talet, bland dem Cafe Wha? och The Bitter End, finns kvar på kartan, och Cherry Lane Playhouse har satt upp pjäser sedan 1924. På Christopher Street ligger Stonewall Inn, ett National Historic Landmark.
Titta bara på gatuskyltarna: stadsdelen föddes som en liten by på landet, Groenwijck för holländarna, och behöll sina slingrande gränder när resten av Manhattan lades i ett rutnät. Här har gatorna namn, inte nummer, och West 4th Street lyckas till och med korsa West 10th.
1917 klättrade Marcel Duchamp och några vänner upp på Washington Square Arch, släppte upp ballonger och utropade "The Independent Republic of Greenwich Village". Det var ett skämt. Men i ett sekel levde den här stadsdelen verkligen efter egna regler.
Konstnärer, författare och rebeller gjorde den till Amerikas bohemhuvudstad. Beatgenerationen samlades här, sedan folkscenen: Bob Dylan fotograferades på Jones Street till omslaget på The Freewheelin' Bob Dylan. 1969 satte kravallerna vid Stonewall igång den moderna rörelsen för homosexuellas rättigheter.
När stadsplanerare ville riva gamla kvarter hävdade Jane Jacobs att Village var förebilden för en levande stad. Många av dess italiensk-amerikanska familjer kom från Neapel och Sicilien och har fortfarande sina bagerier kring Bleecker och Carmine Street.