Beskrivning
Chinatown är den tätbefolkade, bullriga, doftande stadsdelen i Lower Manhattan mellan Canal Street, Bowery och Worth Street, med uppskattningsvis 90 000 till 100 000 invånare. Här finns den största koncentrationen av kineser på västra halvklotet: butiksskyltar på kinesiska, fisk- och grönsaksstånd på trottoaren, bagerier och nudelbutiker på varje hörn.
Det bästa sättet att se den är att gå gatorna: Mott Street, huvudpulsådern, med restauranger, tebutiker och livsmedelsbutiker, sedan Mulberry, Pell och Bayard. På Canal Street fyller de kinesiska juvelerarna sträckan mellan Mott Street och Bowery.
Museum of Chinese in America har berättat kinesamerikanernas historia sedan 1980. Inte långt därifrån, vid sidan av Mott Street, ligger Church of the Transfiguration, byggd 1815, en påminnelse om stadsdelens tidigare invandrarvågor. De drygt 300 kinesiska restaurangerna är den andra stora attraktionen, särskilt dim sum.
Den skarpa kurvan på Doyers Street kallades "Bloody Angle": 1994 sade polisbefäl att fler människor hade dött våldsamt där än vid någon annan korsning i USA. På den korta, böjda gatan ligger också Nom Wah Tea Parlor, öppet sedan 1920.
Historien om New Yorks Chinatown berättas oftast med utgångspunkt i en man. Omkring 1858 kom den kantonesiske affärsmannen Ah Ken till staden; han anses vara den första kinesiska invandraren som bosatte sig här för gott. Han öppnade en cigarrbutik på Park Row, och kanske var det hans pensionat på Mott Street som tog emot de första nyanlända.
I decennier var det nästan bara män: Chinese Exclusion Act från 1882 höll familjer ute, och 1900 räknade folkräkningen 7 028 kinesiska män och bara 142 kvinnor. Gatorna styrdes av tongs, till en del hjälpföreningar, till en del gäng.
Efter 1965 fyllde nya invandringslagar stadsdelen igen. Senare vågor från Fuzhou gav East Broadway ett smeknamn, Fuzhou Street No. 1, och ett eget "Little Fuzhou".
Det bästa sättet att se den är att gå gatorna: Mott Street, huvudpulsådern, med restauranger, tebutiker och livsmedelsbutiker, sedan Mulberry, Pell och Bayard. På Canal Street fyller de kinesiska juvelerarna sträckan mellan Mott Street och Bowery.
Museum of Chinese in America har berättat kinesamerikanernas historia sedan 1980. Inte långt därifrån, vid sidan av Mott Street, ligger Church of the Transfiguration, byggd 1815, en påminnelse om stadsdelens tidigare invandrarvågor. De drygt 300 kinesiska restaurangerna är den andra stora attraktionen, särskilt dim sum.
Den skarpa kurvan på Doyers Street kallades "Bloody Angle": 1994 sade polisbefäl att fler människor hade dött våldsamt där än vid någon annan korsning i USA. På den korta, böjda gatan ligger också Nom Wah Tea Parlor, öppet sedan 1920.
Historien om New Yorks Chinatown berättas oftast med utgångspunkt i en man. Omkring 1858 kom den kantonesiske affärsmannen Ah Ken till staden; han anses vara den första kinesiska invandraren som bosatte sig här för gott. Han öppnade en cigarrbutik på Park Row, och kanske var det hans pensionat på Mott Street som tog emot de första nyanlända.
I decennier var det nästan bara män: Chinese Exclusion Act från 1882 höll familjer ute, och 1900 räknade folkräkningen 7 028 kinesiska män och bara 142 kvinnor. Gatorna styrdes av tongs, till en del hjälpföreningar, till en del gäng.
Efter 1965 fyllde nya invandringslagar stadsdelen igen. Senare vågor från Fuzhou gav East Broadway ett smeknamn, Fuzhou Street No. 1, och ett eget "Little Fuzhou".